Blir så otroligt trött på att kvinnofridsarbete ska betraktas som välgörenhet. Det är flera tusentals kvinnor som arbetar gratis i Sverige varje dag för att rädda livet på sina medsystrar. Ett jobb som i alla andra sammanhang ses som samhällets problem.

Kvinnomishandel är statistiskt sett den mest accepterade brottshandlingen i Ssverige och det måste bekämpas med en attitydförändring som genomsyrar hela samhället, från individers sätt att tänka till lagtexters formuleringar.

Under 1900 talet har fler kvinnor mördats i världen pga sitt  kön än män dött under hela första och andra världskriget tillsammans.

Sen finns de män som gnäller om att de inte finns nånstans att ta vägen för de få män som blir misshandlade.. ja, och vad beror de på? 

Kan de va så att män inte e lika benägna att engagera sig utan lön för att hjälpa sina medmänniskor? Eller kan de vara för att problemet inte är lika omfattande? Att män i heterosexuella relationer oftast har ett naturligt fysiskt övertag och att kvinnor statistiskt sett är mindre våldsamma än män?

De är beklagligt att de homosexuella männen hamnar mellan stolarna, men varför är de alltid kvinnors uppgift att rädda hela världen?

De finns ingen naturlig ekonomisk vinning i att hjälpa utsatta människor, och så länge vi har ett samhälle som är uppbyggt från grunden från ekonomisk vinning, där pengar ger makt och makt ger pengar så kommer vi inte längre.